Hej guys!

Jag har inte bloggat något på senaste tiden eftersom jag verkligen haft massor som jag behövt ta tag i med mitt liv. Och helt ärligt, så vet jag inte vad som kommer hända, om jag ens kommer fortsätta blogga, eller om jag kommer lägga ner det och bara köra på tumblr. Vi får se. Hur som helst, så har det hänt väldigt mycket på senaste tiden. Saker som brutit ner mig mer än vad de byggt upp mig. Men ni känner mig, jag tar mig alltid ur sådana saker på ett eller annat sätt. 

Ena dagen mår jag hur bra som helst, skrattar och har det allmänt bra. Vissa dagar vill jag bara gråta. Jag vet inte ens riktigt varför. Ibland känns det som att allting ska bli bra igen, men sen är det någonting som händer som gör att allting inte är lika bra igen. Människor sviker mig, slutar prata med mig och behandlar mig som skit, men det gör ingenting. Det är så det alltid har varit. Vem var jag att tro att det hade ändrats bara för att jag fick vänner. Människor kommer alltid vara idiotiska skithögar. Om vi till exempel tar han som låg med mina ex. För att göra mig ledsen. Varför? Varför gjorde han så mot just mig? Varför såra mig? Varför, varför, varför? Men jag kan säga att det här är sista gången jag funderar över det. Jag kommer aldrig mer se åt den människans håll. Han är verkligen inte värd det. 

Sedan har vi han. Låt oss kalla honom Erik. Erik är en vilsen människa. Men jag har alltid dragits till vilsna människor. Jag tycker synd om dem. Jag vill skydda dem. Till slut blev allting mer och mer komplicerat. Han visste inte vad han ville, han vet fortfarande inte vad han vill. Och jag gav honom chans, efter chans. Men allting fick ett olyckligt slut i sommras. Ett slut som ingen av oss väntat. Nu var det jag som drog mig bort, och han som var på. Han som ville ha mig. Det var inte bara från honom jag drog mig bort. Jag drog mig bort från allt. Jag ville byta omgängeskrets. Bryta med de människor som gjort mig illa. Sedan började jag och Erik prata mycket igen. Men han hade inte ändrats, fortfarande lika vilsen, fortfarande lika rädd och jag kan inte göra något för att hjälpa honom. Hur mycket jag än skulle vilja. Så jag går vidare. 

Det är mycket som händer i mitt liv helt enkelt just nu, jag vet inte varför jag skriver det här, här. Men jag antar att jag bara behövde skriva av mig. Eller bara att någon lyssnar. Jag vet inte. Tack för ordet i alla fall! 

Hejsan folket!

Nu var det riktigt länge sedan jag bloggade, men sådant är livet. Hur som helst så har jag skaffat tumblr och är nog mera aktiv där just nu. Så ni får jättegärna kika in där om ni vill. axpojken.tumblr.com 

Sedan tänkte jag ha en frågestund bara för att liksom, tänkte på svara på frågorna om typ några dagar, så det är bara att fråga på!