Ibland kan man känna en sån där connection till en annan person. Och helt utan val så dras man in i den personens liv. Det behöver inte vara något speciellt, men den där personen klamrar sig fast. Och sitter där. Så småningom så växer allting, känslorna blir större. Starkare. Det är det som får en att vilja fortsätta. Känslorna. Utan dem skulle man ge upp. Förr eller senare. För vissa skulle det gå snabbare än för andra. Utan känslor är man ingenting. Det är dem känslorna som just nu får mig att kämpa! Det är de känslorna som gjort att jag inte gett upp ännu utan får den kraft jag behöver för att få det jag vill ha. Utan de där känslorna hade jag för länge sedan gett upp. Det skulle inte ha funnits någonting att ta fasta på. Men jag är en känslosam person. Det är jag glad för, och förmodligen är det inte bara jag som är det...

Tjenare alla glada (och icke glada!)

Idag har jag varit jätteseg på att uppdatera, eller ja inte bara uppdatera utan jag har varit jätteseg överhuvudtaget förstår ni... var hos tandläkaren och i affären men det var typ det. Men imorgon blir det skola, och nu ska jag förmodligen slippa vara hemma mer från skolan på grund av slarviga idiotiska tandkläkare. 

Kom på att det är en månad kvar till sommarlovet... grymt eller vad?   tagga sommar alltså!

Puss o kram