One burn, makes you shy the fire

One hurt, to give up your desire

What happened to the girl

Who used to be so fearless

One fall, is all it takes to ground you
 Hit the wall, always look behind you

My innocence is gone

I'm feeling cold and heartless

I thought love

Was supposed to make me indestructible

But look at me I'm bruised an begging
No more, no more no 
They said love
Would truly make me feel indestructible
But that's the thing that torn me most apart  

Now I keep my hands around my heart

First love, you can't beat the feeling
First cut, still can't stop the bleeding
 I'd rather stay alone than risk another heart ache

Det här måste vara världens mest underbara låt! Molly forever! 

När jag var liten, var jag livrädd för åskan. Jag brukade gömma mig under bordet, eller lägga mig i min säng med en kudde över huvudet och vägra titta upp. Jag brukade fråga mina föräldrar varför åskan fanns. Den skrämde mig, fick mig att gråta. Jag hatade sommaren. För jag förknippade sommaren med åska. Nu på senare tid har jag, tro det eller ej, faktiskt växt till mig en aning Just nu sitter jag upprkupen i ett hörn, insvept i mitt täcke med mobilen i högsta hugg. Skrivandes på detta inlägg utan att riktigt veta vart jag vill komma med det. Ibland tittar jag upp, för att titta på regnet som sirlar ner utanför mitt fönster. Ibland störs jag även av ljudet, ljudet som fick mig att springa och gömma mig som barn. Nu känns det bara skönt. Dundret gör mig lugn. Dundret får klumpen i min mage att lägga sig. Den senaste veckan har mitt liv verkligen varit en berg och dalbana. Ena dagen har varit den bästa dagen i mitt liv. Andra dagen har jag bara velat gömma mig under kudden igen och aldrig titta upp. Nätterna har varit värst. Jag har legat vaken, vridit och vänt på mig och tankarna har varit över allt. Tänk om jag inte gjorde så, tänk om jag inte varit så. Tänk om, tänk om, tänk om! 

Med tiden förstår jag mer och mer hur livet faktiskt är. Man kan inte leva utan att bli sårad. Man kan inte vara den människan som alltid är glad och positiv och möter nederlag med ett leende. Innerst inne är det de människorna som tar mest åt sig av det som händer. Men de människorna har fått lära sig att inte låta sin smärta gå ut över andra, för det är ändå ingen som bryr sig. Du är ensam med din smärta. Som barn var jag verkligen utsatt i skolan. Det gick inte en dag utan att jag fick höra hur ful jag var, hur fel jag var, hur jag inte borde finnas till. Jag trodde på dem. Jag trodde att jag var ful. Jag trodde att det var fel på mig. Alla sa ju det. Och, alla måste väl ändå ha rätt? De här människorna skadade mig psykiskt på ett sätt som jag aldrig velat kännas vid. Men det var också de här människorna som väckte kämparglöden i mig. Det var de människorna som lärde mig vad som var rätt och fel, genom att visa vad som var fel. De lärde mig hur fel det är att behandla människor illa.Det hindrar mig inte från att känna att jag är mindre värd än andra i vissa tillfällen. Det hindrar mig inte från att känna att jag inte får ta plats i vissa lägen. För tänk om jag skulle göra fel. 

Om senaste veckan har varit ett kaos, vad var då de åtta år jag spenderade i grundskolekorridorerna egentligen? Vad betyder de få kärleksproblem som får mig att sitta i mitt hörn och gråta nu egentligen? De skadar mig väl inte på samma sätt som vissa människor gjorde under min grundskoletid. Just nu känns det som att de gör det. Kanske är det faktiskt så, kanske inte. Jag har inte svaret på de frågorna. Men en sak har jag lärt mig. Tar man inte tag i saker som får en att må dåligt, blir de bara värre och värre. Så det är därför jag skriver. Skrivandet har alltid varit utvägen för mig. Det är därför detta inlägg blir till. För att jag behöver skriva om saker som får mig att må dåligt. 

Jag har de mest underbara vänner som man kan tänka sig finns på den här jorden. Utan dem skulle jag inte vara där jag är idag. Deras stöd och deras kärlek är otrolig. Jag älskar dem alla så mycket! Det är de som format mig. Gett mig självförtroendet att våga stå för den jag är. Det är tackvare dem som jag kan titta mig själv i spegeln på morgonen och vara stolt för den jag är. UTAN ER - INGET JAG!