Jag försöker oftast till största mån vara en sådan person som gömmer mina känslor inom mig. Alltid vara där för andra, vara den som lyssnar och hör. Det är självklart att man ska finnas där för sina vänner, men ibland så bara önskar man att någon bara kunde komma fram till en och se att man inte mår så bra. Jag är inte en person som vill att andra ska tycka att jag är jobbig, därför låter jag helst bli att berätta hur jag själv mår. Man vill ju inte vara ivägen, vara den där som tynger ner alla andra. Nej då klarar man sig hellre själv. 

Efter att jag och Robin gjorde slut kom en tid som jag verkligen mådde piss på. Jag visste verkligen inte vem jag var, eller vad jag ville. Jag mådde bara dåligt. Orkade inte med någonting, skolan var ju bara att glömma. Jag orkade med livet. För mig var det kört, massa saker som hände samtidigt och jag kände bara hur jag kom närmare och närmare botten. Jag gjorde saker som jag verkligen ångrar idag. Avskyr mig själv för att jag lät det bli som det blev och för att jag sårade personer på det sätt som jag verkligen, verkligen ångrar. Sakta men säkert blev jag säker på att jag skulle acceptera min ensamhet med tiden. 

Men sedan kom han. Han som faktiskt fick min värld att skaka för ett tag. Som fick mig att må bätte än på länge, som gjorde min värld aningen ljusare än den varit innan. Succesivt blev den bara ljusare och ljusare. Jag började må bättre, verkligen. Började ta tag i skolan mer och mer. Han fick mig att vilja leva igen helt enkelt, det här är något som jag inte berättat för honom. Så det får han först veta om han läser detta. Sedan började problemen hopa sig igen. Det var saker som hände, saker som drog ut på tiden o saker som gjorde att jag ville finnas där, men drog undan mina egna känslor igen. Han sa saker som fick mig att känna mig speciell, men visade på helt andra saker. Och jag vet återigen inte vart jag ska ta vägen, allt jag ville ha var lite trygghet. 

Jag vet egentligen inte vart jag ville komma med det här inlägget, jag antar att jag bara ville skriva av mig lite. 

 

Markus

6 maj 2012 22:33

Robin!! Fina du, du kommer hitta den där alldeles utomordentliga killen snart, det är något jag kan lova dig! Någon som kommer ta dig precis för den du är och älska det där som du stör dig på. Du kommer få den trygghet som du förtjänar. Stå på dig, det blir bättre!

 

Tove

6 maj 2012 22:35

Kramar om! <3

 

Du vet vem

6 maj 2012 22:38

Gubben då!
Dina känslor är precis lika vitkiga som alla andras! Det handlar inte om att vara jobbig, riktiga vänner ställer upp för varandra i vått och torrt, det är så det ska vara och om det inte är så är det fan inte någon riktig vänskap!
Och alla gör misstag, ingen människa är misstagslös. Det gäller ju självklart dig med! Det hoppas Jag verkligen att du förstår! Jag finns för dig, alltid!
Kram <3

 

J

6 maj 2012 22:44

Du är en så¨otroligt stark människa
Förmodligen än av de starkaste människorna jag känner! :)
Du vet själv om det.

 

Marie

7 maj 2012 05:00

Stå upp för dig själv!
Du är en smart ung man, du vet vad som är rätt och fel!
Kämpa på!

 

R

7 maj 2012 13:59

Du är en helt underbar person Robin det vet du, du vet vad jag tycker (a)

Robin

7 maj 2012 18:51

Ja nu vet jag, det betyder!!!

 

Alle

19 maj 2012 02:03

Robin, jag kommer ihåg hur tufft du hade de.
Livet e lite som en berg o dalbana.
Hoppas du kommit på fötter igen, & personen som varit till stor nytta e nog stolt över dig! Du är en stark person! :)

http://apirer.blogg.se

Robin

24 maj 2012 09:27

Tack, detsamma! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag måste säga att naturkunskap förmodligen ärdeen tråkigaste kurs jag läst i gymnasiet hittills... liksom en och en halv timmes film om klimatförändringar... palla :/ aja läraren kommer klämma mina fingrar i datorn om jag skriver mer... see ya!   ...

Hej guys! Jag har inte bloggat något på senaste tiden eftersom jag verkligen haft massor som jag behövt ta tag i med mitt liv. Och helt ärligt, så vet jag inte vad som kommer hända, om jag ens kommer fortsätta blogga, eller om jag kommer lägga ner ...

Hejsan folket! Nu var det riktigt länge sedan jag bloggade, men sådant är livet. Hur som helst så har jag skaffat tumblr och är nog mera aktiv där just nu. Så ni får jättegärna kika in där om ni vill. axpojken.tumblr.com  Sedan tänkte jag ha en f...

Jag ligger i min säng, med tårar i ögonen utan att riktigt veta hur det gick till. I morse när jag vaknade var jag fortfarande vilse, men nu vet jag att allting kommer bli bra igen. Jag skriver när jag är ledsen. Jag skriver när jag är lycklig. Just ...

Nej men tjena mittbena!  Nu är jag här igen. Bloggar ju här och på min och Fridas gemensamma, men har typ haft uppehåll från vad allt bloggande heter på senaste tiden.  Hur som helst har skolan börjat igen. (nej det är inte därför mitt liv är ful...