Jag ligger i min säng, med tårar i ögonen utan att riktigt veta hur det gick till. I morse när jag vaknade var jag fortfarande vilse, men nu vet jag att allting kommer bli bra igen. Jag skriver när jag är ledsen. Jag skriver när jag är lycklig. Just nu skriver jag för att jag är lycklig. Jag har kommit till den punkt där jag börjar inse att livet är alldeles för skört för att slösas bort. Jag har börjat inse vad jag måste göra för att få det liv jag alltid drömt om. Från och med nu ska jag stänga portarna för det som har gjort ont. Jag ska helt enkelt starta ett helt nytt kapitel i mitt liv. Ett kapitel som ska handla mer om mig själv än om alla andra. Jag måste verkligen ge mig själv tid. Tid som jag tidigare bara gett till de människor jag älskar. Just för att jag älskar dem och vill att de ska må bra. Men nu behöver jag ta hand om mig själv. Nu ska mitt liv bli till det jag alltid velat att det ska vara. Ett lyckligt liv eftersom att jag är den jag är, och det inte är någonting som någon kommer kunna ta ifrån mig. Jag har kommit på att jag duger för den jag är och att ingen annan har rätt att säga att jag inte gör det. För att jag har lika mycket rätt att leva som alla andra har. Jag har lika mycket rätt till ett bra liv, som vilken annan människa som helst. För att för någon kommer jag duga precis som jag är. För någon kommer jag vara perfekt. Och för den någon kommer jag vara allt. Om jag hittar den personen imorgon, eller om tio år är ingenting jag vet, men jag vet att han finns där ute någonstans. Det jag kan säga är i alla fall att jag är redo för det nu. Jag har gått vidare från allt gammalt och är mer än redo för något nytt. 

Jag är inte jättebra på att säga detta, men det finns verkligen personer som förgyller mitt liv. Utan er skulle jag inte vara den jag är idag. Det är människor jag kan prata med allt om. Det är människor som får min värld att snurra, och jag älskar er så oerhört mycket att jag inte ens kan sätta ord på det. Ni är det finaste som finns.